.. har Conny och Jan-Erik (kanske fler) fixat till en av bryggorna i båthamnen. Den bortre kommer att läggas på plats kommande vecka. Här måste den stora betongbryggan dras några meter längre ut i sjön. Sådana hamnfogdar är det bra att ha!
Båtiläggningsplatsen vid Norsholm har lagats så att det – om viss försiktighet iakttas – går bra att sjösätta båtar nu.
Enligt Conny är det de krafter som skapas när isen vidgar sig i solvärmen som gjort alla dessa skador – även de som drabbat ångbåtsbryggan. Den bryggan ska lagas i god tid inför säsongen men bryggan får inte användas nu varken till att gå på eller till att angöra.
Ja, vår söndagstur började med ovanstående iakttagelser. På väg upp från ångbåtsbryggan så stod den där så vacker i vårvädret – katedralen i Malexander.
I Tumbo tänkte jag ta kort på det nyfödda fölet, Matilda, men hon hade redan gått till sängs! Ett högdräktigt sto, som ska föla om någon vecka, poserade gärna i stället – nyfiket påhejad av en av gårdens hundar. Läs mer i Tumbobloggen på den här hemsidan!
Några hundra meter upp i backen från Mor Svens stuga räknat (ja, den har förståss mött samma öde som många andra torp) ligger Ramfalls kvarndamm. OK, kvarnen finns där inte längre (den heller) men de krafter som användes när den var i drift i början av 1900-talet rusar fortfarande över dammluckan i ett mäktigt brus och skådespel. Det är rogivande att stanna upp och lyssna på krafterna, som väller fram.
I samma ”härad” håller det gamla vanliga sångsvansparet till. Där är allt tyst och stilla. Vildmarksstämning råder.
Vi valde att åka förbi Hallingsfall för att komma till Grytfall. Den mäktiga bergdelningen nedan (syns nog inte så bra när löven slagit ut) ska i vart fall inte den här våren beskyllas för.
Vi kom aldrig fram till Grytfall! Det var sedan närmare två timmar totalstopp - i båda riktningarna - 300 meter sydöst om Ulrikavägen. En kompis till Erik Thermaenius hade fastnat i en ”bottenlös” tjälskada. Han satt sedan en dryg timme och läste en bok i sin "sjunkna" bil. Han väntade på att en malexanderboende, som kommit förbi på cykel, skulle komma tillbaka med hjälp. Själv kunde vi inte hjälpa honom. Mellan oss fanns nämligen ytterligare en ”tjälvälling”, som jag hade upptäckt i tid.
Ja, våren den våren! Fast den gav oss ju en trevlig pratstund med föraren i den "sjunkna" bilen! Hoppas han fått hjälp nu! Det är kolsvart ute.