Även i år har vi haft ekorrungar, fyra eller kanske fem, på tomten. Var de är födda vet jag inte men ekorrmamman har flyttat på dem fram och tillbaka.
För några dagar sedan visade sig en av ungarna extra tam och lät sig lätt klappas. Malte, 8 år, och Ville, 3 år, strök den försiktigt. Strax därefter stack den upp i ett träd och framför ögonen på barnbarnen föll den pladask ner på marken. En kvart senare var den död.
Högtidligen och känslosamt begravdes den. Blommor las på platsen och en träbit med Kurres namn sattes upp – allt på instruktion av Malte. Två stenar med namnet Kurre påskrivet las också på platsen. Ville var lika engagerad som Malte. Jag kan höra deras berättelser i skola och på dagis påföljande dag.
Under en kvällstur i veckan plockade vi en stor bukett liljekonvaljer (
Convallaria majalis), enligt Wikipedia en stickmyrtenväxt. Den är fridlyst i vissa delar av landet, dock inte i Östergötland. Den har nu påbörjat blomningen och finns allmänt ute i markerna - även i skogen. Dess härliga doft känns i naturen. Inomhus kan den upplevas obehagligt stark. Växten är giftig. Ingen del av den får förtäras, och vatten från vaser där blomman stått bör hanteras varsamt.
Majeldsberget (i närheten av Svärdsvik) reser sig 40 – 50 meter över Svanafjärdens yta. Promenaden upp är ganska jobbig men väl där uppe….. en bedårande utsikt ner över byn och ut över Sommens Svana- och Kråkfjärdar. De många öarna i Kråkfjärden och vid övergången till Svanasjön ligger som pärlband där nere. Uppe på berget eldades förr i tiden, åtminstone vissa år, valborgsmässoeldar enligt våra följeslagare Lasse och Laila - därav namnet.
Sångsvanen, som under senare decennier etablerat sig i våra trakter, finns här även i år. Den föredrar ensligt belägna vattendrag/sjöar. Den lär inte komma särskilt väl överens med den betydligt vanligare knölsvanen. I år har jag även sett att den lagt och ruvat ägg. Hoppas på ungar där.