I alla år har vi kunnat använda grannens sjöbevattningssystem – dock inte förra året och, hittills, i år. Luft är problemet.
Pumpen fungerar precis som en diflaska. Luft mellan bebisens mun och mjölken ger ingen mat. Bebisen och matarna fixar problemet - men inte jag - ännu!
Jag har satt till timmar både i fjol och hittills i år utan att det blivit vatten i en ihållande "pelare" mellan sjön och pumpen (dvs. munnen). Eriks och mina egna rörtänger, vattenslang från det kommunala systemet för att fylla pumpen och ledningen till sjön och alla andra fiffiga knep har inte gett annan effekt än ett antal kalla duschar av vattenledningsvatten med genomblöta kläder följd. Vadandet i sjövattnet i foppatofflor för att testa bottenventil och tätheten mellan ventil och slang har varit höjdpunkter.
Det vackert böljande landskapet ner mot sjön, som vi älskar, är anledningen till allt strul. När vattenledningsvattnet, som vi fyller på uppifrån, når kullens topp rusar det iväg utför och skapar luftbubblor. Till råga på allt är det två krön som vattnet ska över. Puh, jag förstår inte hur Georg bar sig åt. Han fixade det ju!
Nu tar jag rast och vila men jag ger inte upp. I morgon blir det en ny dag - och den är min!Jag tar kameran och går bland alla linnéorna, som just slagit ut, allt medan vattenledningsvattnet sprids över jordgubbsplantor, vattenmätare och annat i trädgårdslandet.