Passande ord idag!
Min hustru och jag tog på oss stövlar och varma kläder och begav oss på en promenad som vi faktiskt inte gjort tidigare. Vi tog bilen till Bosagölarna och promenerade norrut på östgötaleden, nerför delvis snöklädda backar, utmed Stora Bosagölen och bort till Skålberget. 
Den gamla vägen
Hinder att passera
Bäcken mitt över vägen - klart vatten
Beggblock, delat - i mossens kant
Vi tog dock inte backen upp på berget utan gick den gamla vägen öster om gölen, nedanför Skålberget. Vägen är inte möjlig att åka inte ens med mountinbike - men promenera går hyfsat bra att göra. Efter någon dryg kilometer skymtar ögat Ugglebo mossar och Björnön. Väl framme vid åkern söder om Björnön reser sig dubbelgården och Madstugan ur en vinkel som vi inte haft tidigare.
Vindskyddet vid Stora Bosagölen
Björnöns dubbelgård
Madstugan
Promenadvägen kan rekommenderas.
Blåsippor, som niger av kylan
Men visst, skönast är trots allt att "kura vår" framför den öppna brasan.
Karin Boyes strof ur Ja visst gör det ont när knoppar brister får avsluta aprilpromenaden.
"Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen."