Vi bestämmer oss, Mona och jag. Idag ska vi ut i det soliga höstvädret - och jag har ju ett ärende.
Stigen runt Pelarberget är väl trampad - och ofta. Man kan t.o.m. gå bredvid varandra - i armkrok om man så vill. Så bred är den! Och dessutom är tystnaden i den halvvuxna skogen - ljuvligt tyst. Bara skogens sus. Vi viker av mot Ulrika! Pustande går vi den branta, steniga, tallbarrsbeströdda backen upp och med små, korta steg backen ner mot spången.
Vajning för vinden
Tidig isläggning
Vassen, kaveldunen vajar vackert och djupt. För oss? Kanske men mer troligt av vinden! Inga häckande fåglar idag men höstfärger och en vacker nylagd isskorpa, belyst av en strålande höstsol.
"Flytande pinnar"
Flottleden
Frukostkullen - ja den heter så - kullen öster om vassområdet. Vilket vackert namn - på en ganska svårforcerad kulle. Vi väljer stigen ut i hagen, den som är såå vacker i vårskrud. Nu, hösten 2012, är den också vacker men på ett annat sätt.
Det är inte ofta vi promenerar vägen förbi alla husen på väg mot Sommarhagen och Tumbo. Ängarna väster om vägen har mjuka linjer - nu utan betande djur - och höstvackra.
Gjestgifveri Sommarhagen
Gjestgifveri Sommarhagen syns på ett helt annat sätt när träden saknar löv - men den pampiga skylten? Trots höst med bara, lövfria grenar antyder inte namnet på något sätt att det är höst - och det är ju bra!
Kelig häst
Borta vid Tumbo väntar dom de mysiga och stora hästarna. Jag går fram till stängslet och - en trygg och lugn häst kommer mot mig. Han sträcker fram sin lena mule och gillar uppenbarligen att bli kelad. Jag tar några kort och går till brevlådan med det felsända brevet.
Det blev en härlig promenad och väl hemma värmde den öppna spisen - precis som solen utanför men på ett idag ännu skönare sätt.